Wulate Qianqi, Kina del 3

Niklas Larsson

Hejsan alla ivriga blogglasare. Sitter har i inre mongoliet med en seg internetuppkoppling och daligt tangentbord. Lagg till att mobilen inte funkar och den tekniska underutvecklingen ar total.

Har varit har i Wulate Qianqi i nagra dagar nu, och har bland annat bott hos en kinesisk familj i tva natter. Det har varit valdigt intressant att se skillnaderna mellan Peking och inre mongoliet. Har har vi bla besokt avrinningsomradet for gula floden, besokt landsbygden, och varit i skolan har, allt har varit mer eller mindre roligt men trottsamt hehe. Men det absolut roligaste var nar vi besokte ett mongoliskt dagis. Det var helt underbart, och jag tror alla i klassen smalte Jag tog sakert 200 kort, det ska bli riktigt roligt att kolla pa senare!!

Har i Inre mongoliet ar vi som superstjarnor. Manga av invanarna har aldrig sett vasterlanningar forut. Folk foljer efter oss pa gatorna och stirrar langt & lange pa oss. Det ar lite ovant, men jag borjar forsta hur det kanns att vara kandis…

Idag har vi varit till Gula floden och till oknen, snacka om sand i skorna haha. Senare i kvall blir det avslutningsmiddag pa hotellet med vardfamiljerna.
Imorgon bar det av till Xian med tag. Resan kommer ta nastan 24 timmar, det kommer bli en upplevelse

Mer an halften av resan har gatt. Alla i klassen ar ratt slitna och trotta och manga ar smasjuka. Hemlangtan ar ett faktum for de flesta, inklusive mig sjalv. Men jag har inte sa mycket hemlangtan att jag inte kan njuta av resan. Jag blir mer och mer nojd med min kamera varje gang jag anvander den, jag har fatt en del riktigt bra bilder

Det var allt jag hade tid och ork att skriva den har gangen, vi far se nar jag far tillfalle att skriva nasta gang

Hej hopp //Niklas

WRESTLING!

Halla alla kara och glada blogglasare, nu ar det inte langt kvar pa min vistelse har i Mexiko City. igar tog Adriana och jag och besokte det kanda mexikanska museumet och efter en lang vandring i maya land gick vi ut och fick se varldens haftisgaste folkdans. Fem man hade klattrat upp i toppen pa en lang stang och sedan slangde dom sig utfor man da dom var fastbundna och toppen snurrade dalade dom sakta ned mot marken mellan den femte satt kvar pa toppen och spelade pa flojt och trumma. Det ar svart att beskriva dansen men jag har gjort mitt basta, kommer att lagga upp en video pa youtube nar jag kommit hem sa att ni alla kan fa se.

Efter detta for vi till Mexikanska Zooet och tittade pa djuren. Vi fick se bade panter, elefant och jaguar pa nara avstand och aven en massa apor. Aporna var forovrigt otroligt roliga och lekfulla men zooets lilla rockstjarna, pandan, var mest pigg och gick runt i sin inhangnad och mumsade babmbu. Det enda som storde mig var att inhagnaderna var sa sma och daliga, men Adriana berattade att det var battre an forut da djuren var i metallburar.

Efter detta blev vi forsenade i trafiken och sedan annu lite mera forsenade till Adrianas svenskaklass pga av vi inte fick parkera dar vi ville. Men jag fick i alla fall sta framfor hela hennes klass och prata pa svenska vilket var valdigt nervost men det gick otroligt bra och i slutandan var det manga som fragade om varfor jag var har och sa. En av hennes vanner slog folje med oss till ett litet cafe och vi at lite mat dar. Adriana och jag sag att klockan var sen, sa hej da, slangde oss in i bilen och for tillbaka till universitet for att hamta horacio och Lucilla. Nar vi fann dem fik jag en jattestor doskalle i choklad av Horacio (alla killar ar sa snalla och goa) och alla fyra sprang till bilen. Vi for till Mexikos wrestling arena.. for tja, det ar vad hela det har inlagget igentligen ska handla om; Wrestling!

Vi kom precis i tid och lyckades sno at oss battre platser precis nar de forsta wrestlarna klev upp pa scen. Det var megagrymt att se riktig wrestling och inte den mexikanska skiten som gar pa tv. I mexiko ar wrestling en folksport och wrestlarna ar mer seriosa och har ara i sin sport. Vi hamnade pa hejjaklacks sidan som hejjade pa de raaa och dom som korde mer styrka an teknik och det var som en mindre fotbolls match publikmassigt. Sedan larde man sig en hel del svordommar och aven om jag inte forstar spanska sa kunde jag ana mig till vad folk skrek… speciellt vad ordet papaya kan betyda forutom att vara en frukt. Jag fick aven lara mig en kul hajja ramsa vi korde om och om igen: ”alabim, alabam.. allabim bom bam… rudos…rudos… ra! ra! ra!”. Sedan forklarade aven Adriana att 5 signlaer med huligantuta betyder otrevliga saker om din mamma, hahaha.
Matcherna var roliga, wrestlarna skamtade, slogs och flog kors och tvars medans vi fyra satt och garvade ihjal oss. tyvarr fick man inte ha med sig kameran pa omradet sa det blev inga bilder forrens efterat. Da gick vi till parkeringen och traffade Atlanta, kapten for de raa under den sista matchen. Var tufft och han blev lika chockad som alla andra nar han fick reda pa att jag kommer fran sverige.

Efter matchen drog vi och kaka riktig tacos och jag halde pa rejalt med salsa som var starkare an jag trott. For att inte tappa ansiktet framfor mina mexikanska vanner var det bara att bita ihop och svañja allt trotts att det nastan pyrde ur min oron. Men bluffen funka oh dom blev jattepaffa att jag fick i mig salsan. jag tankte att som tack for allt skulle jag betala for maten nar vi var klara och det mottes av hoga protester fran de andra men efter ett litet tag gick dom med pa det. Mexikanarna verkar i allmanhet vara otroligt varma och snalla helt enkelt. Sedan sa vi hej da och alla for hem till sig. Yttligare en dag man har stupat ned i sangen med ett leende pa lapparna.

alabim, alabam… allabim bom bam! Rudos!Rudos! Ra! Ra! Ra!

// Cecilia Wemgård