Det är ju inte så naturligt att befinna sig i luften om man inte är född med vingar

Denise Berg

Med tårar i ögonen griper jag panikartat min kompis i armen i morgon bitti medan vårt flyg lämnar Arlandas startbana och styr mot Wien. Förbannar klockan för att den är för tidig för att supa sig full utan att skämmas. Varje gång piloten rätar ut kursen upprepar jag mantrat ”vi störtar! vi störtar, Sandra, nu störtar vi!”. Med gäll röst. Vi landar. Samma procedur upprepas då och åter igen någon timme senare när vi på nytt ska upp i luften.

Alex Schulmans bästa krönika är den han skrev för .se där han berättar om sin flygrädsla. Jag har aldrig känt mig så till lags med honom som då. Jag blir också förbannat arg på alla människor som flyger helt lugna och läser sina tidningar och är för dumma för att inse att deras sista stund kan vara kommen vilken sekund som helst. Att fritt fall helt plötsligt kan bli på riktigt. Fuckers.

Från Wien åker vi till New Dehli. Där och i omgivningarna runt omkring, som typ Agra och Pushkar, ska jag hänga de tre kommande veckorna. Förhoppningsvis kommer jag inte att skriva något här under tiden jag är borta (till Soiles stora förtret, hon ba: jo jo jo, jag ba nej nej nej) .
Jag hoppas ärligt talat att jag inte ser en enda dator under min vistelse i Indien. En förhoppning som säkerligen är snabbkrossad men som jag likväl håller fast vid. Ni kanske får en dehli-artikel till jul i stället. Och kanske, kanske några rader ifrån Indien, eftersom jag inte vill få arga telefonsamtal från chefredaktören ”men deennis, varför har du inte bloggaaat? jag sa ju åt dig att du skulle”.

Lite musik snabbt då: Two Gallants spelade på Debban igår. Åh vad bra det var. När jag intervjuade dem berättade de att mottagandet de fått i Sverige på sina spelningar har varit ganska konstigt, speciellt i Sthlm. Jag demonstrerade den typiske stockholmske konsertbesökaren* (ganska stel, korsade armar, stampar ev. takten och nickar kanske lite med huvudet) och frågade om det var vad de menade, vilket det var.

Igår pratade jag med Adam (sångaren) och han undrade om jag tyckte bäst om den här spelningen eller den akustiska de gjorde på record hunter. Jag sa att jag gillade båda men att det är förbluffande att det är så oförskämt lite folk som kommer och lyssnar på dem. Han konstaterade att Sverige inte verkar gilla deras musik så mycket. De kom precis från Oslo och innan dess hade de spelat i Köpenhamn med bra publiktryck. Jag tror att Sverige skulle älska deras musik om Sverige visste om att den existerade.

Så gör er läxa och lyssna sönder ett av våra nutida bästa band. Adam sa att de förmodligen kommer hit igen i sommar. Vi ses då va? (läs intervjun m dem här)

Ska packa nu. Intalar jag mig själv. Förmodligen kommer jag springa runt i panik ikväll, fortfarande utan att ha packat. Är en sista minuten-människa. Skjuter upp allting. Vet hur det kommer bli ikväll, i natt. Gör inget åt det ändå. Antar att det är så det ska vara. Kanske trivs med att vara lite hysterisk ibland.

Hare fint

Denise

*jag är nog en typisk stockholmsk konsertbesökare. Det är som en kronisk sjukdom, har du väl börjat stå med korsade armar går det knappt bryta mönstret. En gång var jag 14 och hoppade till broder daniel och kent. Sen började jag hänga med journalister och blev yrkesskadad, tänker kritiskt utan att reflektera över det osv.
Det är tråkigt ibland. När man bara vill njuta. Men igår sjöng jag faktiskt. och så blev jag lite ledsen över att de inte spelade alla sina låtar. vill höra alla låtar live. men det går ju såklart inte.

Back in Beijing, Kina del 4

Niklas Larsson

En bunt slagna hjaltar atervander till Peking. Efter att ha varit pa resande fot i mer an en vecka har vi nu atervant till Peking. Hela klassen ar sliten och har hemlangtan skulle jag vilja pasta.

Efter en 24-timmar resa till Xi’an bodde vi pa vandrarhem i tva natter, jag borjar vanja mig vid de harda sangarna tror jag hehe. Det mest intressante vi gjorde dar tycker jag var att besoka den beromda terracottaarmen, aven kallad varldens attande underverk. Det var verkligen pampigt, men tyvarr madde jag inte sarksilt bra da sa jag kunde inte uppskatta krigarna pa det sattet jag borde. Fick iaf magont den dagen som gick over i feber. Dessutom sa kroppen nej efter tva veckor av for lite somn och for korta sanger/stolar osv. Jag har fortfarande feber… Vi tog nattaget fran Xi’an till Peking, det basta taget vi har akt en sa lange.

Vi anlande till Pekings tagstation en timme forsenade (stationen som enligt uppgifter ar asiens, kanske varldens storsta tagstation…) och sedan tog det ytterliggare en timme med buss for att komma till hotellet. Val har fick vi frukost, och ledigt resten av dagen. Jag har spenderat tiden med att kurera mig sjalv, vilat, last och lyssnat pa musik

Det ar inte sarskilt lang tid kvar har i Kina, och vi kommer ha ett ganska lugnt program vilket ar skont. Jag borjar bli trott pa ris, och langtar efter min egen sang och dator for att inte tala om alla vanner och familjen. Sag att biljetterna till Iron Maidens gig redan har tagit slut, jag ar inte forvanad. Som tur ar har jag redan fixat biljetter

Hoppas att det finns nagon sno kvar nar jag kommer hem
//Nikmou aka Niklas

Hemma igen

ja då var man hemma igen efter en hetsk vecka i tequilans land. Jag tackar alla som med spänning har följt min vistelse i mexiko och hoppas att ni funnit mitt skrivande intressant. Håll er uppdaterade på mexiko för det kommer att komma lite skivressensioner och en intervju, allt med mexikanska band, inom en snar framtid. Tills dess, ha det så bra så får ni njuta av en sista bild från mexiko!

Salut!

// Cecilia Wemgård

Sista post innan hemgang

Ja da var det snart dags for mig att aka hem fran varmen och slass mot den harliga vinterkylan. Jag kommer absolut att sakna alla glada kompisar jag har fatt har men ikvall ska vi ha ett adja-party for mig sa jag far i alla fall traffa alla en sistsa gang. Var beredd pa tarar sager en liten tanke langt bak i hjarnan.

Annars har vi inte gjort allt for mycket igar, vi tog det lungt och jag skrev klar min uppsats i filisofi,religion och psykologi. Pa kvallen var vi i stan och at chorros (tror det stavas sa) med varm choklad och kanel. Sedan akte vi hem och tog en dusch.

Imorgon aker jag hem tidigt sa jag har ingen chans att skriva nagot men en sista uppdatering kommer att ske nar jag val har fatt tag pa en dator i mitt eget hem… tills dess….
Alabim, alabam, alla bim bom bam… plaskis!..plaskis! Ra! Ra! Ra!

// Cecilia Wemgård

Wulate Qianqi, Kina del 3

Niklas Larsson

Hejsan alla ivriga blogglasare. Sitter har i inre mongoliet med en seg internetuppkoppling och daligt tangentbord. Lagg till att mobilen inte funkar och den tekniska underutvecklingen ar total.

Har varit har i Wulate Qianqi i nagra dagar nu, och har bland annat bott hos en kinesisk familj i tva natter. Det har varit valdigt intressant att se skillnaderna mellan Peking och inre mongoliet. Har har vi bla besokt avrinningsomradet for gula floden, besokt landsbygden, och varit i skolan har, allt har varit mer eller mindre roligt men trottsamt hehe. Men det absolut roligaste var nar vi besokte ett mongoliskt dagis. Det var helt underbart, och jag tror alla i klassen smalte Jag tog sakert 200 kort, det ska bli riktigt roligt att kolla pa senare!!

Har i Inre mongoliet ar vi som superstjarnor. Manga av invanarna har aldrig sett vasterlanningar forut. Folk foljer efter oss pa gatorna och stirrar langt & lange pa oss. Det ar lite ovant, men jag borjar forsta hur det kanns att vara kandis…

Idag har vi varit till Gula floden och till oknen, snacka om sand i skorna haha. Senare i kvall blir det avslutningsmiddag pa hotellet med vardfamiljerna.
Imorgon bar det av till Xian med tag. Resan kommer ta nastan 24 timmar, det kommer bli en upplevelse

Mer an halften av resan har gatt. Alla i klassen ar ratt slitna och trotta och manga ar smasjuka. Hemlangtan ar ett faktum for de flesta, inklusive mig sjalv. Men jag har inte sa mycket hemlangtan att jag inte kan njuta av resan. Jag blir mer och mer nojd med min kamera varje gang jag anvander den, jag har fatt en del riktigt bra bilder

Det var allt jag hade tid och ork att skriva den har gangen, vi far se nar jag far tillfalle att skriva nasta gang

Hej hopp //Niklas

WRESTLING!

Halla alla kara och glada blogglasare, nu ar det inte langt kvar pa min vistelse har i Mexiko City. igar tog Adriana och jag och besokte det kanda mexikanska museumet och efter en lang vandring i maya land gick vi ut och fick se varldens haftisgaste folkdans. Fem man hade klattrat upp i toppen pa en lang stang och sedan slangde dom sig utfor man da dom var fastbundna och toppen snurrade dalade dom sakta ned mot marken mellan den femte satt kvar pa toppen och spelade pa flojt och trumma. Det ar svart att beskriva dansen men jag har gjort mitt basta, kommer att lagga upp en video pa youtube nar jag kommit hem sa att ni alla kan fa se.

Efter detta for vi till Mexikanska Zooet och tittade pa djuren. Vi fick se bade panter, elefant och jaguar pa nara avstand och aven en massa apor. Aporna var forovrigt otroligt roliga och lekfulla men zooets lilla rockstjarna, pandan, var mest pigg och gick runt i sin inhangnad och mumsade babmbu. Det enda som storde mig var att inhagnaderna var sa sma och daliga, men Adriana berattade att det var battre an forut da djuren var i metallburar.

Efter detta blev vi forsenade i trafiken och sedan annu lite mera forsenade till Adrianas svenskaklass pga av vi inte fick parkera dar vi ville. Men jag fick i alla fall sta framfor hela hennes klass och prata pa svenska vilket var valdigt nervost men det gick otroligt bra och i slutandan var det manga som fragade om varfor jag var har och sa. En av hennes vanner slog folje med oss till ett litet cafe och vi at lite mat dar. Adriana och jag sag att klockan var sen, sa hej da, slangde oss in i bilen och for tillbaka till universitet for att hamta horacio och Lucilla. Nar vi fann dem fik jag en jattestor doskalle i choklad av Horacio (alla killar ar sa snalla och goa) och alla fyra sprang till bilen. Vi for till Mexikos wrestling arena.. for tja, det ar vad hela det har inlagget igentligen ska handla om; Wrestling!

Vi kom precis i tid och lyckades sno at oss battre platser precis nar de forsta wrestlarna klev upp pa scen. Det var megagrymt att se riktig wrestling och inte den mexikanska skiten som gar pa tv. I mexiko ar wrestling en folksport och wrestlarna ar mer seriosa och har ara i sin sport. Vi hamnade pa hejjaklacks sidan som hejjade pa de raaa och dom som korde mer styrka an teknik och det var som en mindre fotbolls match publikmassigt. Sedan larde man sig en hel del svordommar och aven om jag inte forstar spanska sa kunde jag ana mig till vad folk skrek… speciellt vad ordet papaya kan betyda forutom att vara en frukt. Jag fick aven lara mig en kul hajja ramsa vi korde om och om igen: ”alabim, alabam.. allabim bom bam… rudos…rudos… ra! ra! ra!”. Sedan forklarade aven Adriana att 5 signlaer med huligantuta betyder otrevliga saker om din mamma, hahaha.
Matcherna var roliga, wrestlarna skamtade, slogs och flog kors och tvars medans vi fyra satt och garvade ihjal oss. tyvarr fick man inte ha med sig kameran pa omradet sa det blev inga bilder forrens efterat. Da gick vi till parkeringen och traffade Atlanta, kapten for de raa under den sista matchen. Var tufft och han blev lika chockad som alla andra nar han fick reda pa att jag kommer fran sverige.

Efter matchen drog vi och kaka riktig tacos och jag halde pa rejalt med salsa som var starkare an jag trott. For att inte tappa ansiktet framfor mina mexikanska vanner var det bara att bita ihop och svañja allt trotts att det nastan pyrde ur min oron. Men bluffen funka oh dom blev jattepaffa att jag fick i mig salsan. jag tankte att som tack for allt skulle jag betala for maten nar vi var klara och det mottes av hoga protester fran de andra men efter ett litet tag gick dom med pa det. Mexikanarna verkar i allmanhet vara otroligt varma och snalla helt enkelt. Sedan sa vi hej da och alla for hem till sig. Yttligare en dag man har stupat ned i sangen med ett leende pa lapparna.

alabim, alabam… allabim bom bam! Rudos!Rudos! Ra! Ra! Ra!

// Cecilia Wemgård

Lite bilder fran dagarna del 2

//Cecilia Wemgård

I wanna rock n´roll all night!

Detta ar yttligare en dag jag finner mig framfor datorn och skriver och yttligare en dag narmare min hamresa. Igar besokte vi La Villa, katolikernas praktiskt taget centrum i sydamerika. Dar fick jag se det helgon som ar det mest populara att be till i hela Sydamerika, Jungfrun av guadalope (inte saker pa stavningen). Efter en rundvandring dar och efter att ha kopt lite souvenirer akte vi till Adrianas universitet och pratade med hennes svenskalarare sa idag ska jag redovisa om sverige *nervos*.
Efter det motte vi upp med Adrianas tyska dejt och akte till en rockbar dar vi traffade halften av Herenwen plus en massa vanner till tjejerna. Sjalv provade jag pa stora shots med tequila, riktigt starkt men vara kamrater var inponerade. Dom hade aven gigantiska ol med chilli, salt och citron som var underbart goda fast efter det blev det vatten sa att jag kunde njuta av resten av kvallen utan baksmalla idag. Baren lirde metal musik hela tiden och efter manga ol kunde alla engelska och Adriana sjong pa svenska. Trevligast var nog nar dom borjade lira KISS ”I wanna rock n´roll all night” och alla sjong med. Sedan for vi hem och bums i sang.

// Cecilia Wemgård

Chapultapec

vet inte om jag stavat det ratt men dar var vi i alla fall igar och spanade in slottet. Riktigt fint och intressant och en tradgard som var otroligt fin. Dessutom fick jag uppleva mexikos version av central park. denna magnifika skog som vi hade utsikt over var enorm, och mitt i den fanns en konstgjord sjo. Rester av den sjo som Mexiko en gang i tiden var. Det ar synd att dom ar tvugna att ha en konstgjord sjo och inte en riktigt. Vattenforsorjningen ar ju dessutom ett mycket stort problem i mexiko. Men tillbaka till slottet. det finns en mycket intressant historia om denna byggnad. En gang i tiden blev den en militarskola men nar amerikanerna invaderade mexiko stod endast 5 unga pojkar kvar for att forsvara byggnaden och en av dem slangde sig aven utfor byggnade med den mexikanska flaggan i handen bara for att amerikanarna inte skulle fa tag pa den. Ingen vet ifall historien ar sann men den berattas for alla sma barn for att dom ska fa lite av den dar patriotiska andan. Forutom det fick jag aven en ingaende redovisning om Zapata.

pa var vag ned motte vi upp med Horacio som var rejalt bakfull. Det visade sig att han kan battre svenska an han kan engelska sa vi forsokte kommunicera pa svenska men det slutade med att Adriana var tolk mellan oss. nar vi kom till tunnelbanan sa vi adjo till Horacio och akte vidare till en resturang dar vi at med Adrianas foraldrar. Ett mycket trevligt par och vi hade en valdigt intressant konversation som bl a innefattade militar, politik, krimminalitet m.m. Familjen blev mycket forvanade nar jag berattade att livstids fangelse bara brukar innebara 15 ar. Men vad som forvanade dem annu mer var att jag inte har nagra problem alls att prova mexikansk mat och att jag faktiskt gillar kryddstarkt. Till och med tjejerna i Herenwen ar forvanade. Sa tips nar ni aker till mexiko, var artiga och vaga prova annan mat.
Sjalv at jg en mexikans speciallitet i form av mole vilket ar kyckling med en sas av tre sorters chilli och choklad. Det var himelskt gott och annu battre nar man fick en ol att skolja ned det med.

Efter maten akte vi runt lite i bilen och klev av vid en kyrka. Darifran vandrade vi runt och hade lite trevliga pratstunder. Jag fick reda pa att jag ar en turistattraktion har i mexiko. Tydligen har halva tunnelbanan stirrat och pekat pa mig utan att jag vetat nagot. For dem ar jag verkligen kritvit och har jatteljust har. Vi letade efter en jazzbar men den hade flyttat till okand destination sa vi satte oss ned och kom in pa amnet wrestling. Tydligen ar wrestling jattestort i Mexiko och Horacio ar ett jatte fan. Sjalv har jag bara sett den amerikanska wrestlingscenen och tycker det ar riktigt underhallande att se lite vald sa pa tisdag ska vi ga och se en riktig mexikansk wrestlingmatch. Amerikanska och mexikanska wrestlingen scenen skiljer sig totalt fran varandra sa det ska bli kul.

Nu ska jag ata frukost och sedan ska jag och Adriana traffa Horacio igen.
Salut!

// Cecilia Wemgård

Lite bilder fran dagarna

//Cecilia Wemgård